Från extring till dispatcher – Christofer Hagelkvists nyckelroll i den digitala hamnen

När Helsingborgs Hamn bytte terminalsystem till Kaleris N4 förändrades mycket – inte bara i sättet att arbeta, utan också i tekniken. Nya roller skapades, arbetsflöden blev datadrivna och planeringen mer precis. En av de som fått följa utvecklingen på nära håll är Christofer, som började i hamnen redan 2006 och i dag arbetar som dispatcher – en nyckelfunktion i den digitala hamnens hjärta.

Christofers berättelse speglar inte bara en personlig resa, utan också hela Helsingborgs Hamns utveckling. Från handpåläggning och magkänsla till digital precision och datastyrda beslut – men alltid med människan i centrum. I mötet mellan teknik, erfarenhet och laganda blir den moderna hamnen till.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag är social och ganska likadan på jobbet som privat. Jag gillar att ha människor runt mig och att lösa saker tillsammans. I min roll är det en fördel att känna många i produktionen och förstå vardagen i containerterminalen– det gör att jag snabbare fattar vad som behövs när någon kallar på radion från båt eller fordon.

Hur började din resa i Helsingborgs Hamn?

– Jag kom in som extring i stuveriet 2006. Det var omvälvande i början och jargongen var rakare då. Man fick höra när man gjorde fel och det var inte mycket som lindades in. Samtidigt fanns värme och bra kollegor. I dag är introduktionen mer pedagogisk och säkerhetsfokuset högre, med tydliga utbildningsplaner. Det är en stor förbättring.

Vad har fått dig att stanna?

– Människorna och möjligheten att utvecklas. Jag har fått söka nya utmaningar längs vägen, från att köra olika maskiner som dragbil och reachstacker till kran och nu dispatch. Det gör att jag fortfarande tycker att det är roligt att gå till jobbet.

Ett särskilt minne?

– Att börja köra kran var stort för mig. Utbildningen var tuff, och man blir bra först med många timmar i ryggen. Jag hade fina mentorer och ett skift som stöttade, det betydde mycket för min utveckling.

Vägen till dispatcher?

– Jag trivdes som kranförare men söker nog omväxling och nya utmaningar. När dispatcherrollen dök upp tvekade jag först eftersom kontorsmiljö kändes ovant. Jag sökte sista dagen, fick jobbet och kastades in i något helt nytt. Första halvåret var tungt, det vilade ett stort ansvar och systemet var nytt. Men med stöd från kollegor och min erfarenhet från produktionen föll bitarna på plats.

Vad gör en dispatcher?

– Vi är länken mellan planering och produktion. Det som vessel planning lägger upp verkställer vi i realtid. Jobbet handlar om att se helheten, prioritera rätt och hantera förändringar direkt. Jag måste ha koll på yarden, import, export och flöden – och hela tiden prata med arbetsledare och truckförare. Det är mitt i händelsernas centrum, där planering möter verklighet.

En roll för den digitala hamnen

– I dag styrs produktionen mycket av data och planeringen bygger på att vi litar på systemet. Jag upplever att det är ett jättelyft för hamnen, vi kan fatta beslut snabbare och med bättre underlag. Vi vet exakt var varje container står, kan undvika fel och jobba mer effektivt. Men det kräver också fingertoppskänsla. Systemet kan visa vägen, men vi människor måste fortfarande anpassa oss utifrån situationen som råder.

Hur har arbetssätten förändrats?

– Vi jobbar mer strukturerat, med bättre överblick och tydligare roller. Det finns en helt annan professionalitet nu. Förut var mycket rutin och erfarenhet, nu är det mer analys och planering. Det har gjort oss starkare som organisation.

Gemenskapen

– Jag vill jobba inkluderande och prestigelöst. Vi löser uppgiften tillsammans, men jag tar ansvar när beslut behöver fattas. Får jag en smartare idé från en kollega ute i produktionen så lyssnar jag och justerar. Jag tror det är därför jag trivs så bra, vi har samma mål och drar åt samma håll.

Kulturen

– Viljan och engagemanget är unikt. Många lägger en stor del av sitt liv här och bryr sig verkligen. Det blir en livsstil, och det märks i hur vi kämpar för att få flödet att fungera dag och natt.

Framåt

– Jag vill fortsätta utvecklas i dispatcherrollen och fördjupa mig mer i planeringen bakom, som vessel planning. Ju mer jag lär mig, desto bättre blir jag i mitt jobb. Det är det som driver mig, att hela tiden växa.

Tre ord som beskriver resan

– Nyfikenhet, envishet och samarbete. Alla är beroende av varandra i kedjan – från åkerier och lotsar till bogserbåtar och terminal.

Utanför jobbet

– Mycket tid går till Olympia. Jag tränar ett P16-lag i HIF och har gått UEFA-kurser i ledarskap. Jag har tre stora barn och när det finns tid blir det gärna skidåkning, helst i Alperna.

Vad betyder hamnen för dig?

– Jättemycket. Efter snart 20 år är det fortfarande roligt att gå till jobbet. Jag har kunnat utmana mig själv hela vägen och fått chansen att utvecklas. Det är det fina med hamnen – att möjligheterna finns om man vill.

Avslutningsvis, vem är du på fem snabba:

Kaffe eller te?
– Kaffe.
Sommar eller vinter?
– Vinter, alpint är det bästa jag vet.
Hejar på?
– HIF och Rögle
Idol?
– Min bror! Och här på jobbet är det kollegan Jennifer Tran.
Drömmer om?
– Ett eget ställe i Chamonix där jag kan vara mycket och åka skidor.